Jag kom på varför jag lider av klaustrofobi

Har alltid undrat varför jag tycker det är obehagligt att vistas i för trånga miljöer, utan svar.
På psykologilektionen idag pratade vi bl.a om fobier. Och då slog det mig.
Händelsen från Ästad-bondgård när jag var 12 år har satt sina spår i mig. Det måste vara därför.

Det känns underbart att veta anledningen. Tack vara psykologin har jag funnit två svar som jag grunnat på i flera år. Varför jag drömmer en viss dröm och varför jag lider av klaustrofobi.
Vilken tur jag har .. man lär känna sig själv helt enkelt.

Nu kan jag gå vidare och försöka förbättra obehagskänslan så jag slipper känna det jobbigt när jag kommer in i en hiss exempelvis. Jaaaa... så glad jag blev nu! Att så lite kan göra så mycket.
Något man tänkt på flera år bara kan poppa upp sådär genom att prata om något speciellt. Haha.
Nu lägger jag händelsen på bondgården bakom mig och ser framåt. Here I come.