Jag har fasat för morgondagen i nio veckor nu!

.. och nu är den dagen här.
Fredag, 20 april 2012. I nio veckor har jag vetat att den skall komma men jag har inte velat. Aldrig vid något tillfälle har jag velat att just denna fredagen skall komma. Never. Men nu är den snart här och jag kan inte stanna tiden hur mycket jag än gärna skulle vilja göra det. Tiden kommer att vara inne vilket fall som helst.
Det kommer vara otroligt jobbigt imorgon. 

Först intervju och sen avslutning i skolan. Fika, skratt, certificering/intygsutdelning och avsked. Där kom det. Avsked. Avsked. Vilket otroligt laddat ord. Nu vet jag iofs att fyra av brudarna kommer jag ha kontakt med och det är det som gör att jag orkar genomgå morgondagen! När man träffar rätt personer som man märker direkt sätta spår i ens hjärta vill man inte för allt i världen låta dem försvinna. 
Jag kanske är barnslig, fånig, känslig.. men då får jag helt enkelt vara det. Jag gillar inte avsked oavsett om jag vet att man kommer ses igen. Det är liksom inte just den grejen som är jobbig. 
Vi kommer aldrig mer vara sängkammarmaffian, vi kommer aldrig sitta i gruppering och arbeta, aldrig fnissa och skratta på lektionerna, aldrig irritera läraren och de andra, aldrig mer störa, aldrig mer få sitta där i det fina rummet och plugga och lära oss massa. Aldrig mer. Nu är utbildningen klar. Jag är färdig!