När livet inte är uppbokat enbart på dem.

Efter loppisen i lördags fick jag lite saker över, dem sakerna lade jag ut på facebook.
Som bortskänkes!
Men med kraven att det var först till kvarn och att dem skall hämtas senast en viss dag. Jag blev av med allt på nästan en gång, eller iallafall så blev sakerna tingade och vi bokade in tid för att dem skulle komma och hämta.
Nu har jag suttit i 40 minuter utan att någon av dem som bokat in tid har dykt upp och jag har inget hört via facebook om att dem blir sena, inte kommer eller ångrat sig. Vilket jag kan tycka är respektlöst.

För det första skänker jag bort sakerna, jag ger alltså bort saker gratis, för det andra har jag fått säga nej till andra som vart för sakta med att tinga sakerna och för det tredje har jag ju bokat upp mig för att dem skall komma just den tiden. Dem kan ju inte anta att man är hemma hela dagen bara för att man bokat in en tid kl 14.00 ... Eller skall man det? Om jag bokar in en tid och märker på klockan att jag blir fem minuter sen så får jag jätteont i magen och skickar sms om att jag är på gång. Men när det gäller att hämta här verkar folk tro att det är öppet hus så det är bara att komma när dem själva vill. Egentligen skulle jag åkt iväg nu för att se vad dem gör, eller ge bort sakerna till nästa på tur. 
Jag ger dem en stund till ...