Jag mötte min döda farfar!

För några år sen satt jag vid köksbordet med A´s mamma och fikade när hon plötsligt från ingenstans säger att det står en man bredvid mig.
Först reagerade jag väl med rädsla men eftersom jag visste vad hon kunde så lugnade dem känslorna ner sig ganska fort och jag började tycka det var intressant. 
Hon berättade att mannen bar pullover och hade mörkt och tjockt hår. Att han rökte pipa och tände denna pipan på ett väldigt speciellt sätt. Här började jag ana att det var min farfar hon pratat om men vågade samtidigt inte riktigt hoppas. Hon fortsatte och berätta om denna mannen som just nu befann sig vid min sida men som jag inte kunde se. Hon berättade att han hade blivit så glad när jag föddes och enligt henne sjöng han på När lillan kom till jorden för henne. Även om jag föddes i Augusti så är det något speciellt med det där och jag tror han kände samma sak ändå. 
Han berättade för mig via henne att jag inte kröp som andra barn när jag var liten utan jag satt på mitt ben och hasade mig fram på golvet och att jag alltid lade huvudet i knät på honom.

Min första tanke när hon berättade detta var att hon likväl bara kan hitta på det där med sången, med krypandet och med knät men jag var klyvd då beskrivningen om honom var slående lik. Jag hade ju aldrig berättat hur han såg ut, att han rökte pipa eller så bara att han hade gått bort! Så det måste samtidigt vara sant, men jag ville vara på min säka sida så jag ringde upp mamma efteråt och berättade och frågade. Mamma berättade precis det hon nyss sagt och sanningen var ett faktum. Eftersom jag tror stenhårt på liv efter döden, på spöken och på andar är jag mer än säker på att farfar ville säga mig någonting! Men vad? 
Några dagar innan han dog var det väldigt viktigt att jag skulle ha en present av honom och han frågade min mamma många gånger så han kunde försäkra sig om att jag hade mottagit det. Så nånting har jag betytt för honom. 

 

Efter denna händelsen har jag inte haft kontakt med honom igen vilket är synd för jag saknar honom och var jätteledsen när han dog. Jag hade tillochmed dålig samvete för att jag med en vän hade besökt Varberg och handlat kläder samma dag som han gick bort. (Blusen jag då köpte, använde jag aldrig utan gav bort pga det)
Men jag hoppas att vi möts någon gång i framtiden, antingen via samma sätt som då eller efter min död.

 

A´s mamma var ett medium och kunde få kontakt med folk på andra sidan. Det var spännande och jag är glad att hon hjälpte mig få kontakt med min farfar.