En promenad med hundar ger inte bara motion ..

När jag är hemma i Falkenberg och går ut med hundarna går jag oftast kring skolan jag gick i som liten. Vi hade en skola som sträckte sig från Lekis till 9:an vilket jag tyckte var jättebra. 
På vissa ställen finns saker kvar som jag själv lekte med som barn där jag ser andra barn skratta och har roligt med sina fantasier nu. 
Att vissa saker kan vara så kul att leka med/på/vid. 
När jag gick i småskolan lekte jag mycket vid en stor sten i skogen. Vad jag lekte minns jag inte riktigt men jag var där mycket och tyckte den stenen var så stor att klättra på, när jag gick förbi idag såg den så liten ut.
Likadant med pulkabacken jag åkte i på vintrarna när snön låg kvar - den var enorm då - nu liten kulle. 
Det är roligt att tänka tillbaka på den tiden emellanåt även om jag oftast får en klump i magen. Jag mådde samtidigt väldigt dåligt under denna tiden då jag inte riktigt fick vara med de andra barnen och leka. 

Mycket minnen kommer tillbaka när man ser platser från förr. 
Gick förbi en gammal ek där barnen lekte vid idag, där lekte jag också och jag minns hur svårt jag hade att komma upp i trädet men när jag väl kom upp var det jättespännande.

 

 

På promenaden hem idag gick jag även förbi församlingsgården som finns här. Jag stannade upp och tittade bort en stund. Jag kunde riktigt känna känslan jag hade då. När jag på eftermiddagarna kom cyklandes på stigen, parkerade cykeln och tog tag i handtaget och öppnade dörren. Jag minns känslan. Jag minns doften. Jag hängde av mig jackan och gick in till rummet som låg till höger. Där hade vi miniorer och juniorer. Samling med kristna sånger och ramsor. Sen massa pyssel. Jag trivdes jättebra där. Det var himla trevligt och jag fick göra det jag mest tyckte om - skapa!
Efter nån timme eller två var det dags att cykla hem igen. Åh. Jag minns allt!