Tjejers dilemma - 100 ord

I boken 100 ord om allt och inget fann jag återigen en intressant åsikt.

"Tjejer klär inte upp sig för killarna, dom flesta killar gillar enkla kläder. Bryr sig inte. Vi tjejer följer trender och kämpar för att hänga med för att vi vill synas och bli respekterade, av tjejerna! Varje dag är ett nytt krig. Vem har de grymmaste skorna, dyraste byxorna och vackrast hår? Varför skulle vi annars göra hårförlängningar, färga håret och banta fast man ändå har en vacker kropp? Vi söker perfektion och tål inte när någon ser bättre ut. Vi vill vara allas förebild, vara den som alla kollar på och vill vara. Vi vill synas!"


Jag har blandade åsikter kring detta. Dels måste jag hålla med en aning, för det har nog alltid vart såhär. Iallafall i min uppväxt. När jag gick i småskolan skulle man faktiskt ha dom finaste kläderna och man skröt gärna om vad dom kostade för alla andra. Man ville verka lite rikare och bättre än dom som köpte sina kläder på Gekås.
Jag har aldrig förstått det. Klart att jag också ville ha lite dyrare och coolare kläder när jag var liten, för att få vara med i häftiga gänget, men hade man inte råd så hade man inte. Och tyvärr var det pengarna och klädvalet som styrde om man var häftig eller inte. Tragiskt. Man sökte respekt av de andra tjejerna. Som skribenten skriver så brydde sig killarna inte om det utan det var krig mellan tjejerna. Tjejerna sökte inte killarnas uppmärksamhet med sina kläder utan det var helt klart att bräcka sina klasskamrater. Synd.
Varför har kläder med det att göra? Varför stöts man bort om man väljer att inte handla så dyra kläder?

Sen undrar jag varför söker man allas uppmärksamhet och varför vill man vara allas förebild? Räcker det inte att bara vara den man är, helt normal? Sånt här beteende rullar omkring på de flesta bloggar faktiskt. Fast där är det nog inte bara kläderna som är i blickfånget utan då är det mer vem som har flest besökare, bäst tävlingar och får flest gratissaker/har råd att handla vad man vill.
Man borde vara glad för det man har istället. Många är avundsjuka för att en del har det bättre och dom som har det bättre glädjs åt det eftersom dom verkar mycket bättre som människor. Man vill vara den som syns, den som folk pratar om, man vill ha flest besökare och vara den bloggaren som de stora företagen kontaktar med gratisprodukter och häftiga tävlingar. Så är det bara, men jag förstår inte varför.

Jag borde som sagt vara glad för att jag har den skaran läsare som jag faktiskt har, dom som återkommer och gillar det jag skriver. Jag vill anta att dom trivs med den jag är, att dom inte bryr sig om jag har tusentals läsare, har tävlingar eller skriver om diverse ointressanta saker. Jag vill tro att dom kommer för att dom är intresserade av jag, som person skriver.

Skall det inte alltid vara så? Alla har vi olika uppfattningar och allt och vi måste inse att en del har det mycket bättre och lättare än en del, livet kan tyckas vara orättvist. Kan vi inte vara glada åt den snygga klänningen som min kompis köpte istället för att gräma sig över att hon hade råd att köpa den och inte jag?