Först vill jag säga att jag nu vart på den där intervjun. Eller om jag skall vara ärlig vet jag inte direkt om det kan kallas för intervju. Jag var där 4 minuter! Kollade faktiskt klockan! Fick träffa tre personer och svara på varför jag flyttat till Älmhult, om jag är frisk, om jag kan hoppa in/börja snarast och om jag hade några frågor!
Fick reda på att det var en tjänst på timmar, en såkallad inhoppare vid sjukdom, ledighet, högtidshelger m.m
Sen ville de ha referenser som jag skulle maila och så tackade dem för att jag kom. Sen fick jag gå!
Så det var bara att sätta sig på cykeln och trampa hem igen, tur man inte har så långt!
När jag kommer hem får jag ett sms av Jimmy som han vidarebefogat från sin inkorg. Det är lite förvirrat för HAN har fått information om ett jobb som JAG har sökt. Att de har ett städuppdrag i Osby på några timmar i månaden och att jag skulle höra av mig om jag var intresserad. Eftersom jag är det ringde jag dem.
Då frågar hon "Du bor i Älmhult va? Det blir nog lite långt, detta är bara 3-4 timmar varannan torsdag"
Jag svarade att jag bor bara ett par mil ifrån Osby och att jag inte anser det är för långt om det handlar om ett jobb på dryga 4 timmar. (Jag och Jimmy åker till Netto i Osby och handlar ibland och då är det liksom inte långt)
"Men det är ju bara så få timmar så det blir nog för långt att köra från Älmhult, det är städ hos ett pensionärspar som bor i centrum, så det blir nog långt. Om du vill kan då stå kvar som intresserad fall det dyker upp något närmre." Jag tycker inte det är för långt, jag är villig att köra 2-3 mil för att jobba svarade jag.
"Det blir nog för långt, tack så mycket Marica, hejdå!"
Jag bah: öh va okeeeej... eeeh. Hej .... eeh då!
Vad fan var detta då? Om de fått in en ansökan från mig och ser att jag bor i Älmhult varför i hela guds moders namn ber de mig återkomma och "erbjuder" jobb då? Om det helt plötsligt är för deras del, för långt att åka. Det är väl ändå upp till MIG om jag vill köra 2-3 mil!
